Henrik Brändén ser sig som en ”science writer” (han hittar inget bra begrepp på svenska). Han är forskaren som slutat forska och vill skriva vetenskapliga texter så att alla förstår. Han är alltså inte en vetenskapsjournalist, men försöker skriva som en sådan trots att han är forskare.
Han har precis kommit ut med boken ”Själens biologi och vår fria vilja” (http://henrikbranden.se/wp-content/uploads/2020/03/Sjaelens-biologi_infoblad_2.pdf). I boken har han sammanställt allt vi vet om hjärnan idag. Brändén menar att vi vet så mycket om hjärnan idag att vi nästan har en helhetsbild. Boken byggs upp med hjälp av de klassiska kontrasterna: kropp och själ, förnuft och känsla, arv och miljö. Men Brändén menar att dessa skiljelinjer mer eller mindre har suddats ut via de senaste decenniernas hjärnforskning. Dessa tre klassiska motsatspar är idag (utifrån vad vi kan förstå via hjärnforskningen) partners.
Mycket av vad vi vet idag kring hjärnan har vi olika scanningtekniker att tacka för. Innan vi kunde scanna hjärnan undersökte man döda människors och djurs hjärnor. Man kunde även undersöka människor som hade skadat delar av hjärnan och se vilka konsekvenser detta fick. På djur tog man även bort delar av hjärnan för att fastställa var olika beteenden fanns. Så småningom stimulerade man olika delar av hjärnan med små elektriska impulser för att kartlägga hjärnan.
De mest använda teknikerna idag för att undersöka hjärnan är EEG (1924), CAT (CT) (1972), PET (1973), MRI (1979) och fMRI (1992). EEG mäter hjärnans aktivitet med hjälp av elektroder som fästs på utsidan av hjärnan. CAT är en röntgen där bilden av hjärnan överförs till en dator. PET mäter ämnesomsättningen i hjärnan. MRI mäter väte i hjärnan med hjälp av ett magnetiskt fält. fMRI mäter hur mycket syre hjärnan konsumerar vid aktivitet. Vid PET, MRI och fMRI överförs mätningen till en dator och hjärnans struktur och aktivitet syns med hjälp av olika färger.
Alla dessa tekniker används av forskare inom psykologin för att studera hjärnan. Studierna görs i ett laboratorium och mäter då inte verkligt beteende. Men nu har det kommit en ny teknik som gör det möjligt att studera mer verkligt och dagligt beteende. 2018 utvecklade forskare vid Nottingham universitetet en ”mössa” som fungerar som en MEG-scan (mäter elektriska strömningar i hjärnan). ”Mössan” gör det möjligt att försökspersonerna kan röra sig och bli scannade samtidigt.
Nu har forskarna utvecklat ”mössan” så att den har 49 kanaler (den första från 2018 hade bara 13) och därför kan hela hjärnan mätas. Den senaste scanningmössan kan även användas på barn (barn har svårt att ligga still och därför är det svårt att använda de andra scanningmetoderna på barn). Många personer kan scannas samtidigt och därför kan även gruppaktiviteter mätas.
Forskarna anser att det finns många diagnoser som t.ex. autism och alzeimers som kan kartläggas bättre när människor nu kan scannas i deras dagliga liv.
Att göra experiment och mäta beteendet i form av hjärnaktivitet med hjälp av scanningtekniker är en vetenskaplig metod med många styrkor, men naturligtvis finns det brister. Ahmad Hariri med flera forskare vid Duke universitetet har försökt att upprepa ett par av studierna där fMRI har använts för att fastställa om de är tillförlitliga (hör reliabilitet). De har också analyserat data från andra studier där man upprepat experimentet på försökspersonerna vid ett senare tillfälle.
Forskarna menar att blodflöde vid en viss typ av beteende som mäts vid ett tillfälle med scanning kanske har ett helt annat blodflöde vid ett annat tillfälle. Forskningen blir otillförlitlig om inte experimentet kan upprepas med samma resultat.
Hariri och hans kollegor har analyserat 56 vetenskapliga rapporter med 90 olika experiment som upprepades på samma försökspersoner (fMRI användes). Överensstämmelsen mellan mellan första och andra scanningen var dålig.
Hariri har själv studerat 1300 studenter i fMRI för att undersöka skillnader i tankar och känslor för att kunna fastställa varför vissa utvecklar PTSD efter traumatiska händelser och andra inte. Han inser att han borde upprepa studien. Han menar att insikten om den låga reliabiliteten vid scanning är ett ”uppvaknande” för forskare.
Hariri menar att lösningen är att scanna hjärnan under längre perioder (inte bara fem minuter utan en timme). En annan lösning är att använda MRI mer som verkar ge mer tillförlitliga resultat.
Henrik Brändén menar i sin bok att den moderna hjärnforskningen lärt oss mycket om vårt beteende. Men som vid all forskning måste man vara medveten om styrkor och svagheter i metoden och proceduren.
Källor:
https://www.svd.se/vannerna-pa-facebook-spred-missuppfattningar--da-borjade-han-forklara
Vill du veta mer:
Läs boken: ”Själens biologi och vår fria vilja”