Redan under antiken i Grekland försökte t.ex. Platon och Aristoteles att tyda drömmar. År 1900 skrev Sigmund Freud sin bok ”Drömtydning”. Den klassiska drömtydningen försöker se olika symboler i drömmarna, tolka dessa och hitta en mening.
Idag har forskare mer vetenskapligt försökt att studera våra drömmar genom hjärnscanning och fysiska tester. Forskarna (bl.a. Erik Hoel) har kommit fram till en ny teori ”The Overfitted Brain Hypothesis”. Teorin föreslår att drömmar hjälper hjärnan att bearbeta våra dagliga erfarenheter. Detta görs genom att hjärnan under drömmen producerar en konstig version av de dagliga händelserna. Drömmen processar då händelserna på djupet.
Forskningen handlar vidare inte om att tyda drömmarna utan kartlägga olika typer av drömmar och man har också funnit att de olika drömmarna säger något om vår förmåga.
Forskarna har kommit fram till:
Klardrömmar – du vet att du drömmer och kan regissera din dröm. Om du har dessa drömmar klarar du av att genomskåda drömmarnas värld. I verkliga livet är du logisk och analyserande. Klardrömmare har två områden i frontalloben som är större än hos de som inte klardrömmer. Därför är dessa människor mer logiska och analytiska.
De som drömmer mycket - Dessa personer har lätt att:
lära nya processer (koppling till lillhjärnan och procedurminnet)
hantera känslor (bearbetar ilska och ångest i drömmarna)
vara kreativa (i drömmarna är speciella signalsubstanser aktiva -vilka hänger ihop med kreativitet.
Dessa olika delar och ämnen i hjärnan har visat sig vara mer aktiva hos de som drömmer mycket än hos de som drömmer mindre.
Med hjälp av mer teknologiska och vetenskapliga metoder kommer vi att lära oss mer av drömmar i framtiden.
Källor: https://illvet.se/manniskan/hjarnan/dromtydning-vetenskapen-fornyar-den-klassiska-dromtydningen
https://www.sciencedaily.com/releases/2021/05/210514134208.htm